Mathilda Gustafsson!

Dans på en taggtråd.

det är då inte en dans på rosor att leva livet som mathilda gustafsson. snarare ett stapplande försök till dans på en taggtråd. slalom mellan enorma vattenhål, gropar och stenras. det är ju trots allt ett under att jag fortfarande står på två fötter. och det ska jag väl vara tacksam för, antar jag.

hela karusellen började i tisdags natt då jag vaknade upp vid halv 4 av en fruktansvärd värk i magen. illamående var jag också. kunde inte somna om så låg och vände och vred på mej i flera timmar. när klockan sedan blev 8 bestämde vi oss för att vi skulle åka in till akutmottagningen. sagt och gjort, endast några minuter senare låg jag på en sjukhusbädd inne på akuten. komiskt nog fick jag träffa samma läkare som jag hade när jag brutit mitt finger och hon kände mycket väl igen mej - bara det talar för hur mycket otur jag haft den senste tiden. kan aldrig vara något positivt i att bli igenkänd på ett sjukhus. fick hur som helst göra en massa prover. bland annat dricka en äcklig shot för att bedöva magsäcken. de gissade på att det troligtvis var gastrit/magkatarr, så de skrev ut lite mediciner som jag tog direkt när jag kom hem.

6 timmar senare - efter att ha kollat på när tjejerna utklassat södertälje med 8-1 - fick jag tillbaka värken i magen och några fruktansvärda kramper. det gjorde så ont att tårarna sprutade och varje andetag kändes som ett knivhugg i magen. något höll på att gå sönder alternativt explodera, det var jag helt säker på. vi åkte då med alldeles för hög hastighet tillbaka till akutmottagningen. samma prover gjordes men denna gång tog det en evighet tills att få träffa läkaren. den groteska shoten jag fick ta tidigare på morgonen hjälpte inte för fem öre. jag ville inget hellre än att tuppa av där inne på rummet så jag fick slippa dessa olidliga kramper som kom och gick. t i l l s l u t  kom doktorn som dessvärre inte kom fram till något nytt. han misstänkte att det kunde vara någon form av gallanfall men för att se detta krävdes ett ultraljud - som endast gjordes på morgonen. när klockan var 03.00 tog vi beslutet att han skulle ge mej så mycket smärtlindring som bara gick så jag åtminstone skulle få lite sömn för att sedan komma tillbaka på morgonen.

dagen efter var värken och kramperna mirakulöst borta. jag låg sängliggandes hela dagen men kunde någorlunda fungera som en normal person. skönt, tänkte vi! då var det inget mer med det. vaknade istället halv på natten 3 denna gång, med liknande kramper. fick hålla ut fram till 08.00 för att åka in på akuten igen. gjorde samma tester för en tredje gång. fick även åka på ett ultraljud men konstigt nog visade det inga gallstenar och alla organen såg fina ut. vafan? efter att ha tillbringat även hela fredagen på akuten kom sedan läkaren och sa att de ville att jag skulle komma tillbaka imorgon igen för en fortsatt undersökning. 

det blev även en sömnlös natt mellan fredagen och lördagen. vi gjorde sedan iordning oss för att åka iväg till akutmottagningen en fjärde gång, som tragiskt nog blivit en rutin vid det här laget. fick berätta hela processen från början. när började det? hur kändes det då? vad hände sen? läkaren kom inte fram till någon diagnos och mysteriet är ännu olöst. ska få tid för en gastroskopi (när de stoppar ner en slang i halsen på en, mysigt..) och hoppas på att det visar något.

and that was the astonishing story about mathilda and her belly, the end.

19 januari 2014 18:45 | Random |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas